evdahlin

Är världens sämsta flickvän. Kan inte ens kolla på honom när han springer för att spy. Och så håller jag för öronen. Jag vill inte veta. Han kan inte tro att jag bryr mig, men jag kan bara inte. Jag bara väntar på min tur, försöker ställa mig in på att dö ungefär, för det gör jag typ vid magsjuka. Min kropp klarar inte av det. Förstår ni nu min bakterierädsla? Jag har sovit i soffan hela förmiddagen, inte rört mig ur fläcken. Inte ätit, druckit eller nåt. Blir helt jävla apatisk. Tycker mer synd om mig själv än min älskling som är mitt i skiten, hur vidrig är inte jag? Jag gråter för att jag kommer missa så mycket och för att jag är rädd, men kan inte ens gå in och klappa på min sjuka sambo. Mår illa av att bara tänka på hur patetiska jag blir i sådana här lägen.