Dag 3 - min familj
Min familj. Min fina familj. Vart ska jag börja?
Mamma
Min mamma heter Karin. Hon är en bekväm kvinna. Allt ska vara enkelt och effektivt, och hon är modern. Ska hänga med i svängarna liksom, och jag skulle inte direkt säga att hon är den där mammam som bakar bullar 5 dagar i veckan och bakar bröd de resterande 2. Ne, hon är inte så old-fashion, utan hon utnyttjar det moderna samhällets sortiment. I alla fall, min mamma är en mamma som är riktigt snäll. Hon ser alltid till att vi barn har det bra och hon blir snarare ledsen om hon inte får hjälpa till än att hon tycker det är jobbigt att göra det. Och hon är så himla rolig att driva med. Jag och pappa är inte sena på att håna henne (fast med kärlek i blicken såklart) om hon någon gång skulle säga något fel eller liknande, vilket inte sker allt för sällan ;) ne, min mamma är fantastisk på alla sätt. Hon har en bestämd vilja, hon är otroligt kärleksfull och hon är allt vad en mamma bör vara. Hon har bara en brist, och det är att hon fuskar när vi kör vattenrutschkane-race med familjen, men hon vågar aldriog erkänna det.
Pappa
Min pappa Owe är en handy-man. Han är som silvertejp och allt som inte kan lagas med silvertejp är trasigt. Sån är pappa, allt han inte kan laga är trasigt. Det bara är så. Min pappa är även som mamma, ska hänga med i tiden och vara uppdaterad med tekniska prylar han inte har någon nytta av osv. Men det är inte det viktigaste. Det viktigaste är hans hjärta. Pappa har till exempel varit brandman, vilket jag tycker är mäktigt. Men det roligaste är att han i en lång tid varit handbollsledare. Först för Maria och hennes lag och sedan för mig. Och han gjorde allt det där med sånt hjärta. Han la ner så mycket tid på det, och det kommer jag vara evigt tacksam för. För inte bara fick vi en grym handbollstränare, jag fick även samtidigt spendera så mycket tid som möjligt med pappi. Det är det jag gillar med honom, han är inte en sån där pappa som jobbar 8-5 och sen fortsätter kvällen med att jobba hemifrån resten av kvällen. Tycker det är hemskt att se hur jobb-beroende vissa är. Min pappa har alltid sagt att han jobbar när han jobbar, men när han lämnar sin arbetsplats (vilket självklart vissa dagar varit senare än vad man velat) så vill han spendera den tiden med sin familj och göra sånt han tycker är kul. Och det är något jag vill ta efter, att familjen alltid är viktigast.
Mammi och pappi! :love:
Maria
Nicky Hilton ja. Min syster är 6 år äldre än mig, vilket är rätt mycket. Det har lett till att hon varit som en mamma för mig i många lägen. Många gånger har jag uppskattat det men många gånger har jag varit förjäkla trött på det också. Men främst uppskattning. Min syster har alltid tagit hand om mig, och det är ofta henne jag går till först om något är jobbigt. Vissa saker är ju jobbiga att ta med paranteserna, och då är det skönt att ha en syrra med 6 års mer erfarenhet att kunna komma till. I hennes ögon kommer jag nog alltid vara 7 år, men i min ögon så är hon i alla fall inte längre min extra-mamma. Utan nu är hon en av mina bästa vänner. En som jag kan lita på när som helst och en jag kan ha otroligt skoj med! Sedan att hon har världens goaste barn ska vi inte ens gå in på för då kommer jag skriva en hel roman! I alla fall. Jag är så stolt över min syster för hon har sedan hon var 10 bast vetat vad hon vill göra; bli journalist. Och sånt brukar ofta spricka, men inte för min syster inte. När hon vill nåt så ser hon fasiken till att fixa det. Så nu jobbar hon som journalist, på tv4. Hon hatar när jag säger till folk var hon jobbar, för hon gillar inte frågor som: syns du på tv då? Nähä, vad häftigt osv.. Men jag är så otroligt stolt så jag säger: Ja, hon jobbar på Tv4. Hon syns på tv ibland och är bakom kameran ibland. Ascoolt, jag vet. Men min syster är faktiskt ganska cool.
Sis :love:
Det är min "riktiga" familj. Rasmus och Jonathan är ju mina små pluttar som är som mina småbröder, men jag blir alldeles för gråtfärdig och kommer aldrig skriva tillräckligt om dem. Så vi lämnar dem i mitt hjärta så länge. Sen Johan är ju typ min familj också, men jag orkar helt ärligt inte skriva mer (no offense honey), kan säga till honom hur fin han är istället! Gäller även mormor och morfar, ni vet att jag älskar er och att jag saknar er supermycket!
Mamma
Min mamma heter Karin. Hon är en bekväm kvinna. Allt ska vara enkelt och effektivt, och hon är modern. Ska hänga med i svängarna liksom, och jag skulle inte direkt säga att hon är den där mammam som bakar bullar 5 dagar i veckan och bakar bröd de resterande 2. Ne, hon är inte så old-fashion, utan hon utnyttjar det moderna samhällets sortiment. I alla fall, min mamma är en mamma som är riktigt snäll. Hon ser alltid till att vi barn har det bra och hon blir snarare ledsen om hon inte får hjälpa till än att hon tycker det är jobbigt att göra det. Och hon är så himla rolig att driva med. Jag och pappa är inte sena på att håna henne (fast med kärlek i blicken såklart) om hon någon gång skulle säga något fel eller liknande, vilket inte sker allt för sällan ;) ne, min mamma är fantastisk på alla sätt. Hon har en bestämd vilja, hon är otroligt kärleksfull och hon är allt vad en mamma bör vara. Hon har bara en brist, och det är att hon fuskar när vi kör vattenrutschkane-race med familjen, men hon vågar aldriog erkänna det.
Pappa
Min pappa Owe är en handy-man. Han är som silvertejp och allt som inte kan lagas med silvertejp är trasigt. Sån är pappa, allt han inte kan laga är trasigt. Det bara är så. Min pappa är även som mamma, ska hänga med i tiden och vara uppdaterad med tekniska prylar han inte har någon nytta av osv. Men det är inte det viktigaste. Det viktigaste är hans hjärta. Pappa har till exempel varit brandman, vilket jag tycker är mäktigt. Men det roligaste är att han i en lång tid varit handbollsledare. Först för Maria och hennes lag och sedan för mig. Och han gjorde allt det där med sånt hjärta. Han la ner så mycket tid på det, och det kommer jag vara evigt tacksam för. För inte bara fick vi en grym handbollstränare, jag fick även samtidigt spendera så mycket tid som möjligt med pappi. Det är det jag gillar med honom, han är inte en sån där pappa som jobbar 8-5 och sen fortsätter kvällen med att jobba hemifrån resten av kvällen. Tycker det är hemskt att se hur jobb-beroende vissa är. Min pappa har alltid sagt att han jobbar när han jobbar, men när han lämnar sin arbetsplats (vilket självklart vissa dagar varit senare än vad man velat) så vill han spendera den tiden med sin familj och göra sånt han tycker är kul. Och det är något jag vill ta efter, att familjen alltid är viktigast.
Mammi och pappi! :love:
Maria
Nicky Hilton ja. Min syster är 6 år äldre än mig, vilket är rätt mycket. Det har lett till att hon varit som en mamma för mig i många lägen. Många gånger har jag uppskattat det men många gånger har jag varit förjäkla trött på det också. Men främst uppskattning. Min syster har alltid tagit hand om mig, och det är ofta henne jag går till först om något är jobbigt. Vissa saker är ju jobbiga att ta med paranteserna, och då är det skönt att ha en syrra med 6 års mer erfarenhet att kunna komma till. I hennes ögon kommer jag nog alltid vara 7 år, men i min ögon så är hon i alla fall inte längre min extra-mamma. Utan nu är hon en av mina bästa vänner. En som jag kan lita på när som helst och en jag kan ha otroligt skoj med! Sedan att hon har världens goaste barn ska vi inte ens gå in på för då kommer jag skriva en hel roman! I alla fall. Jag är så stolt över min syster för hon har sedan hon var 10 bast vetat vad hon vill göra; bli journalist. Och sånt brukar ofta spricka, men inte för min syster inte. När hon vill nåt så ser hon fasiken till att fixa det. Så nu jobbar hon som journalist, på tv4. Hon hatar när jag säger till folk var hon jobbar, för hon gillar inte frågor som: syns du på tv då? Nähä, vad häftigt osv.. Men jag är så otroligt stolt så jag säger: Ja, hon jobbar på Tv4. Hon syns på tv ibland och är bakom kameran ibland. Ascoolt, jag vet. Men min syster är faktiskt ganska cool.
Sis :love:
Det är min "riktiga" familj. Rasmus och Jonathan är ju mina små pluttar som är som mina småbröder, men jag blir alldeles för gråtfärdig och kommer aldrig skriva tillräckligt om dem. Så vi lämnar dem i mitt hjärta så länge. Sen Johan är ju typ min familj också, men jag orkar helt ärligt inte skriva mer (no offense honey), kan säga till honom hur fin han är istället! Gäller även mormor och morfar, ni vet att jag älskar er och att jag saknar er supermycket!
Kommentarer
Postat av: Storebror?
Inte ens nämnd... :(
Trackback
