evdahlin

Såg ju Trassel med Jennifer och Andrea två gånger häromveckan, och jag älskade den! Så såg jag lite av den med Musse igår och då var mamma och pappa där också. Så kom min favorit-scen (se filmen nedan) och så sa jag det till mamma och pappa. När de hade sett det skrattade de bara och sa sen till mig: "inte konstigt att du gillade den, hon är ju exakt som du!"

Det värsta är att det stämmer. När Johan kollat på klippet kommer han bara skratta och hålla med. Jag går verkligen upp och ner. Kan bli rasande arg över en sak. Så skriker jag, sen surar över det i typ 7 min och sen kan jag komma glatt fram igen som att ingenting har hänt. Har alltid varit sån och säkert alltid att vara.

Älskar verkligen den här filmen, och särskilt den här scenen! Klockren!
God natt!!