evdahlin

Jag har märkt att jag är en nattmänniska. Jag älskar att sitta uppe sent på kvällarna och göra ingenting. Men jag avskyr att gå upp på morgonen, det är det värsta som finns. Så ja, jag är nog trots allt en kvällstyp. Även fast jag är livrädd så fort jag är ute i mörkret. Hur går det ihop?

Visste ni förresten att jag inte gillar att titta på stjärnorna? Jag tycker det är fint, visst, men det är fruktansvärt obehagligt och jag blir livrädd och obekväm. Ibland kan man tro att jag är 8, inte 18..


..men du finns ju alltid där för att lugna mig i mörkret