evdahlin

Nu börjar paniken växa. Jag har nog redan bestämt mig för att jag inte vill syssla med det här. Och det leder till att jag nu håller på att tappa bort mig själv. Jag har noll självförtroende, jag är 1000% säker på att jag inte kommer klara någon av tentorna i veckan. Jag kan inte. Jag kan ingenting. Att en misslyckas tenta kan tära på mig så, det trodde jag inte. Men det gör det. Jag har tappat allt. All motivation, all vilja, allt hopp. Och då går det inte att plugga. Jag blir helt slut i huvudet efter att ha läst två sidor i boken. Jag orkar inte förstå. För jag kan inte. Och jag vet redan att jag kommer misslyckas, så vad är meningen med att ens försöka?

Jag vet inte vad jag vill. Jag vet inte vem jag är. Jag vet inte vem jag vill vara. Jag har helt tappat bort mig själv. Och det är inte utbildningen det är fel på egentligen, utan vad utbildningen gör med mitt självförtroende och min kännedom om mig själv. Jag har alltid kunnat allt. Nu kan jag ingenting. Det är svårare än vad jag trodde att få det på papper. Det gjorde att jag föll pladask på marken, och nu behöver jag en hand som hjälper mig upp igen. Men hur fan hittar jag handen?