Smärta

Hopp... Det var det. Nu har man sagt hejdå till mormor&morfar, min syster, svåger och systersöner. Det var ju.. kul. Inte alls. Det är vidrigt. Det gör så ont när Rasmus säger "Jag älskar dig" "Jag kommer sakna dig" eller "Men du kommer ju hem snart".. Det var det här jag har väntat på. Smärtan.

Jag älskar er.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0