Vilka livsfunderingar...

Jag har tänkt på en sak. Det här med fördomar. Förutfattade meningar. Och vad fel det kan bli om man inte ger folk en andra chans. Jag menar, se bara på Jennifer. Första gången hon träffade mig trodde hon att jag var en snobb-brud som trodde jag var nåt mer än alla andra. Men titta sedan på Andrea, som tyckte jag verkade hur trevlig som helst, tack vare att jag log mot henne första dagen. Och idag är vi alla tre bästa vänner. Är det inte knasigt? Tänk om Jennifer inte gett mig en andra chans? Då kanske hon hade suttit med nån annan och snackat skit om hur  jobbig jag verkar, haha. Nej, men ni förstår grejen. Konstigt.

Undra varför man tror saker om folk egentligen. Är det bara utseende man går på? Det måste det vara. Jag gör det i alla fall. När jag ser nån så tror jag att jag vet vad det är för typ av person när jag ser denne. Sen försöker jag i flesta fall ge folk en chans att visa annat om det skulle vara så. Men ibland är det riktigt svårt att ändra sin egen uppfattning. Sitt första egna intryck.

Jag vet inte riktigt vart jag ville komma med det här, men det är konstigt i alla fall. Hur snabbt vi dömer folk. Men jag är väldigt glad att man kan ändra det där första intrycket. För annars hade jag inte haft mina underbara vänner jag har idag. :) För jag är nog lite av en joker i vårt gäng. Andrea och Jennifer är från bondgårdar medan jag är från "storstad" (nej lerum är verkligen inte storstad men i jämförelse och närheten til GBG gör det i sammanhanget till storstad). De dricker te, jag dricker saft. De vill mysa i soffan på fredagar, jag vill ut och festa. De är duktiga på att laga mat, jag är hopplös på det. De tittar på Halv 8 hos mig, jag tittar på Big Brother. Ja, ni ser. Jag är väl lite "yngre"  i sinnet. Men jag tror att varje vänskapsgrupp behöver lite olika egenskaper. Jag sprider lite galenskap! Och även om de förnekar det ibland, så vet jag att de gillar det! ;) Men jag är ju ändå väldigt duktig. Alltså sköter skolan, jobbar på somrarna och allt det där. Jag tar hand om mig själv, inte så att jag super varje helg och skiter i skolan. Absolut inte. Jag är fortfarande en duktig flicka ;)

I alla fall, nu svamlar jag igen, haha. Men jag tror att vi tre passar väldigt bra ihop. Och det är jag väldigt glad för. Punkt och slut, jalla jalla! (som Gurkan i Buig Brother skulle sagt)



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0